jahapp. då var det min tur. J har vab:at mån-tis och jag får nog ta ons-tor. iallafall ons. ester och Ebba var på dagis idag. men esters hosta var riktigt jobbig nu på kvällen så jag tror jag håller tjejerna hemma resten av vecka. fredag är ju ledig. ellen är feberfri men hängig och hon äter INGENTING. vi får väl se vad vi hittar på här hemma. kanske slå in de sista paketen. gå någon hurtig långprommis när de sover kanske? vi får se. efter detta får de gärna hålla sig friska resten av året ;)
idag hade jag avslutning med mina gympagrupper på jobbet. den ena är för de som har svårt att röra sig alls och den andra är för gångare med "lindrig" utvecklingsstörning. vi kallar våra patienter brukare. för att det står så i regelboken. de är så fina. mina brukare. jag vet att de inte är mina men ändå. jag gillar dem. i varje individ finns ett ljus och något att tycka om. så tycker jag. jag tror och menar att alla människor har något i sig som man kan fästa sig vid och gilla. inte alltid att man ser det först. men låter man tiden gå och murarna falla lite...då kommer det oftast fram. nu talar jag självfallet om alla typer av människor.
jag följer ju cpmammans blogg. av många skäl. funktionshinder är något som intresserar mig och själva anledningen att jag sökte sjukgymnastutbildningen från början. när jag var yngre var vi också stödfamilj för en flicka med gravt funktionshinder. då blir funktionshinder något mer naturligt. ofta syns de inte så mycket. tycker jag. fördomarna haglar över samtliga funktionshindrade. men så är det ju med alla fenomen man inte känner till. i mitt jobb möter jag brukare med allt ifrån "totalt omsorgsbehov" till mycket lindrig utvecklingsstörning. brett spektra. me like. mitt jobb är bäst för det är så varierat. tillbaka till cpmamman. hon skrev för ett tag sedan om aborter och avbruten graviditet. och jag känner att jag inte kan ta ställning. vilka liv är värda att leva? och vem har rätten att välja det? vem kan ta den makten i sin hand? det är omöjligt. men det är svåra frågor och värda att fundera över. har ni funderat? jag ska skriva mer om detta en annan dag. måste bara älta "klart".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har funderat mycket, och jag blir inte helt klok. Jag är säker på att de barn jag möter på jobbet är värdiga ett liv. Och de har ett bra liv. Men om jag bar ett barn och fick reda på att det skulle lida och ha ont för att sedan bara tyna bort eller dö skulle jag abortera bort det. Då gör jag det inte för min skull utan för barnets. Skulle jag däremot ta bort ett barn med Downs syndrom, skulle jag ta bort det för min skull, inte för barnets. Och så egoistisk skulle jag inte kunna vara. Vi lever faktiskt på 2000 talet.
Men lilla Ellen, stackars..skönt att febern lagt sig i allafall. Jaha, då startar vab:tombolan nu då. Lägg arbetsmoralen på hold nu Linda;-)Krya på barnen!
I din andra fråga som du ställer är svår att svara på. Så jag väljer att inte göra det.
Skicka en kommentar