Sömn

E vaknade vid 2 inatt. sen dess har jag vaknat och vänt mig 2 ggr i timmen ungefär. skönt. jag känner mig utvilad.
det är urmysigt när hon ligger där jämte och andas så lugnt och fint. MEN jag sover som en kratta. aldrig att jag skulle neka henne att sova mellan oss. MEN jag sover ju som en j-a kratta. jaja... minns när jag själv var liten och ville sova mellan mamma och pappa. vilken trygghet. vilken känsla av total ro när man la sig där! finns inget pris på sånt. och det är väl det som är målet med alla barnuppfostran. ja, att barnet/barnen ska känna sig trygga och älskade och därigenom få ett hyfsat självförtroende och lita på sig själva. så är det iallafall för mig. det är målet för mig.
antar att det är magen också som gör att jag har svårt att få ro om natten. den är rätt stor redan. hur ska det gå sen när det är tre barn som vill sova i vår säng? tänk om alla är lika noga med att sova 0, 5 centimeter från mamma just? hur ska det bli? ska jag då ha en på varje sida och en ovanpå mig? tala om att sova illa.
det ordnar sig.
det är mitt nya mantra: det ordnar sig. för det gör det ju oftast. fast inte alltid och det skrämmer mig. sen ordnar det ju sig inte bara av sig självt sådär. det är liksom upp till var och en (upp till mig alltså) att ordna upp det.
lite arg på J eftersom jag tror att det var han som väckte henne inatt när han kom hem. fast ändå inte arg. bara lite sur eller så.

idag kommer min kompis, Sofia, hem till oss på middag. E och jag ska bjuda på vår favvomat: stekt laxfjäril med potatis och vit sås (creme fraiche). sen blir det nog morotsstavar eller så till. grönsaker måste man ha till alla mål man gör. annars är man en dålig, dålig förälder. tror jag iallafall.

börjar bli rätt öm. eller ja, nu på morgonen känns det helt okej... men på kvällarna. igår var det som en kniv som högg in i ländryggen varje gång jag liksom försökte flektera (böja) ryggen framåt. ingen skön känsla. funderar på hur länge jag kommer att orka jobba. hur länge klarar jag det? hur länge vill bebisarna bo i magen? tänk om de kommer alldeles för tidigt... hjälp, nu blev jag sådär oroligt orolig igen.

ska ta en kopp te och lugna ner mig lite, tror jag.

hösten är förresten vackrare än jag minns från förra året. och i morse när jag gick till bilen så pratade jag tyska med mig själv högt. pinsamma pinsamma jag.

auf wiedersehen!