den liksom smyger sig på ibland. känslan av att detta inte är på riktigt. jag har gått runt med en jättemage LÄNGE nu. svarar artigt de flesta som frågar standardfrågorna: "vad säger E?" "hur känns det?" "vet ni kön?" "vet ni om det är enäggs eller tvåäggs?"... känner mig avtrubbad av alla frågor. känns som att jag har massor med färdiga svar som jag liksom presenterar men som att jag själv inte har en aning. visst fattar jag att jag är gravid. jag är ju HUGE. men ändå... så är det precis som att det inte finns. jag har sett dem flera gånger på UL och lyssnat på hjärtljuden massor av gånger hos BM. men ändå känns det så overkligt. skötbordet, vagnen, kläder, babysitter, tripptrappstolar...står i förrådet. jag går förbi och tänker att det är till twinsen. MEN. vilka är twinsen? när tänker de komma? kommer de att komma över huvud taget? ska JAG föda fram dem? usch, allt är verkligen overkligt idag. pendlar mellan religiös lycka och svårmodig oro.
tvilling 1 (vänster) gillade inte alls att bli lyssnad på idag. hjärtljuden gick upp till 170 och jag fick vila en stund. sen hade det lugnat sig lite... till det normala för tvilling 1, dvs 147 slag per minut cirka. tvilling två ligger cirka 10 slag lägre. båda blir helvilda varje gång BM lyssnar med sin doppler. jag tror de blir stressade av ljudet.
ska nog sova nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar