Skrik&panik

idag fick jag ett sorgligt besked från en vän. tänker på min vän.

vissa kvällar känner man sig gråtfärdig när man är tvillingförälder. vet inte om jag har något mer att säga om den saken. E somnade vid 20.30 som vanligt. kvällsgnället börjar vid halv sju cirka (väldigt dåligt att blanda siffror och bokstäver som ovan... 20.30/halv sju, if you see what I mean, ser oproffsigt ut) och håller på tills ......... ja, nu är klockan 22.17. alla tre barnen sover. vi får se hur länge. jag skulle behöva äta. hänga tvätt. duscha. dricka vatten. ringa sjutton vänner. läsa en bok. jogga en sväng. ha en heldag ensam med E. ja, det finns tusen saker jag skulle behöva göra... men jag ammar och vyssjar mest.

det är upp och ned att ha två små. ena sekunden känner jag mig überlycklig. nästa (se ovan). det är också dubbelt (som jag skrev om redan during the pregnancy) det är suuuuuuuuuperballt att ha två små. jag känner mig utvald och cool som fött och föder TVÅ små liv. det känns speciellt. å andra sidan känns det tufft. dubbel glädje har ett pris.

nu ska jag sluta låta som en bitterfitta/gnällkärring/otacksam idiot och äta kvällsmat som J gjort.

vi var på spädismassagen idag. trevligt. ester ville inte bli masserad så mycket men det var mysigt ändå. kul att träffa andra nyblivna mammor med degmage och samma insnöade problem som en själv (nästan). undrar just vad J tyckte om bröstchocken. han var ensam pappa och alla mammor ammade ju helt fritt. massvis med tuttar i vädret. stackars min man. eller?