om jag skulle vilja bli läkare skulle jag först behöva plugga upp fyra ämnen, biologi B, kemi B, fysik B och matte D. jag måste få mvg i alla. sen skulle jag vara behörig till läkarlinjen. eftersom jag inte är så flyttbar av mig så skulle jag enbart söka i göteborg. det är sjukt svårt att komma in här. det skulle kanske ta flera år att komma in. läkarlinjen tar som kortast 5,5 år. sen AT-tjänst i 1,5 år. sen är man leg. läkare. sen blir man specialist genom att läsa ytterligare 2 år, ST-tjänst, tror jag det heter.
mitt inre har en fight om what to do. ända sedan jag började läsa till sjukgymnast har nog drömmen spirat där inne någonstans. ofta i min nuvarande yrkesroll i mötet med läkare känner jag att jag hamnat på fel sida planket liksom. hur konstigt det än låter så ÄLSKAR jag liksom allt som har med sjukvård att göra. läkaryrket fascinerar mig och även om jag låter lite osvensk nu så tror jag att jag skulle bli en jädra bra doktor. har tagit upp detta med några vänner och till min häpnad så säger alla "klart du ska göra det". kanske trodde jag att någon skulle säga åtminstone "varför då?". men icke. drömmen gror.
och så kommer andra sidan. J och jag har haft en "halv ekonomi" så länge jag minns. bara en av oss i taget har haft en full inkomst medan den andre varit student eller föräldraledig. detta halva ekonomiska läge är minst sagt tärande och att hela tiden ha ont om pengar ger en inre stress. sedan vet jag att läkarstudier och läkaryrket skulle kräva mer fysisk tid av mig är mitt nuvarande jobb. den tiden kommer att tas från tiden med familjen. är jag beredd att offra den tiden för att bli läkare? jag VET inte. jag vet bara inte hur jag ska göra. ska jag satsa. eller nöja mig? sedan finns ju tusen möjligheter att läsa vidare även inom mitt nuvarande jobb. har ju alltid velat jobba mer mot barn (nu arbetar jag med vuxna). man kan läsa magister...forska...till och med doktorera inom fysioterapi, om man vill.
jag som alltid brukar veta. nu vet jag inte. det som talar mest emot är tidsfaktorn och den ekonomiska. i januari 2011 blir ju J färdig med studierna och vi skulle då ha två hela inkomster. ÄNTLIGEN! det skulle innebära ökade möjligheter att spara till hus, semestrar och att kunna unna sig mer lyx i vardagen. men pengar, vad betyder egentligen de? ska jag sabba vår blivande fina ekonomi? är det ego? är det inte ego? ååååååh, jag snurrar in mig i ett mischmasch av funderingar. ligger vaken om kvällen. tänker.
så. nu fick jag ur mig det också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Svårt läge. Det blir ju som du skriver mååånga år. Men å andra sidan kanske det finns möjligheter inom ditt område, som du säger med att läsa vidare, som du inte känner till ännu. Du kan ju forska runt lite i det så kanske du hittar något du vill göra lika mycket som att bli läkare fast det inte behöver ta så lång tid.
Linda,varför ska man nöja sig? Varför inte få ut mer? Och den goda ekonomin kommer, med råge säkerligen. //a
det är klart att du skulle bli en suverän läkare! det har jag inga tvivel om. MEN jag förstår vad du menar. Jag tyckte det var svårt att bestämma sig för att läsa 1,5 år. Å andra sidan är det ju så att om du ska gå och fundera över hur det hade varit om du läste till läkare osv resten av arbetslivet så är inte det heller bra. Men rent praktiskt så har du väl inte så många csn terminer kvar?
annars är barnmorska ett VÄLDIGT trevligt jobb, lång utbildning men inte riktigt lika lång som till läkare ;-)
Gört´säger ja! Man ångrar bara det man INTE gjorde... Och man kan prova. Börja plugga, hur känns det då? Hur mycket tid tar det? Är det värt det? Om inte, så provade du iallafall. Och med den ENORMA löneskillnaden som sjukgymnast kontra läkare innebär, kan du på några år snabbt ta igen försummade semestrar och husdrömmar. Och tänk vad fint ni har haft det trots halv ekonomi, det blir garanterat fint ett tag till! Puss!
Tänk dig när du sitter där på ålderdomshemmet och tänker tillbaka på ditt liv. Vill du då ångra att du inte tog chansen att iaf ta reda på om du ville bli läkare eller inte?
Halv ekonomi, visst är det tärande men å andra sidan anpassar man ju sig. Dessutom är väl er lägenhet alldeles underbar. Den duger nog ett par år till inte sant?
Jag tycker du ska satsa..."go all in"! Det kommer bli tufft, det kommer tvivel, det kommer antagligen bli alldeles underbart!
STOR KRAM Vikkan
Du skulle bli en fantastisk läkare! Men jag förstår dina kval. Det kräver ju att du verkligen satsar, en riktig uppoffring i tid och pengar, det är ju ingen lätt utbildning heller. Men sen när du är klar kommer du fullkomligt att BADA i pengar! :-)
Skicka en kommentar