Ola

stor lycka i familjen då OLA gick vidare i körslaget ikväll. E hejar på honom sedan Amy åkte ur förra veckan.

vårt internet har legat nere. därför inga inlägg senaste från petit moi. så är livet. ganska bra med paus ibland egentligen. även om abstinensen blir stor.

det har varit mycket sjukt det senaste. orkar inte dra alla turer. nu mår vi iallafall förhållandevis väl allesammans. jag hoppas att barnen kan gå på dagis HELA nästa vecka. men det får vi se då. "the twin way"...är att ta en dag i taget. att aldrig räkna med någon i förväg. jag har helt slutat att lova saker. jag säger att ..."vi får se det då"... minst femton gånger om dagen.

idag i affären träffade vi ett tvillingpar som vi träffade på en tvillingträff som bvc ordnade i april 2008. då var ellen&ester 3 månader drygt. den andra tvillingmamman tyckte att de vuxit sedan sist ;) jo, det händer en del mellan 3 och 21 månader. EN DEL... barns utveckling är verkligen något av det mest fascinerande i livet. att barns lek så tydligt speglar allt de är med om. att de bearbetar allt där. det är så cool. idag i affären fick E en liten docka (en muta för att hon skulle följa med till affären). till dockan hörde en katt och 3 kattungar. när E lekte med dockan och katterna sedan så sa dockans mamma (en gammal barbie) till en av kattungarna: "nej, vet du vad, nu har jag många små kattungar att ta hand om...alla vill att jag ska hjälpa dem och jag vet inte vilket håll jag ska vända mig åt, du måste vänta på din tur".... det var som att höra min egen röst. PRECIS så säger jag ibland till barnen när alla vill ha mamma och hjälp med något exakt samtidigt på var sina 3 håll. fantastiskt. att vara förälder är ett större ansvar än många anar. man måste hela tiden växa. barnen speglar sig i en HELA TIDEN och INGENTING går att dölja för dem. de är så inkännande. så obeskrivligt skickliga på att växa tillsammans med sina päron. jag blir helt paff.
ellen&ester är som sockriga korn just nu. ellen har börjat babbla ÄNNU mer och hon låter så förståndig. hon har också listat ut att om hon lägger huvudet på sned och säger "men, schnäääääälla mamma, baja fistöjan" så slipper hon ha tjocka jackan om vi bara ska gå till exempel till bilen. ellen vill nämligen alltid bara helst ha FLEECETRÖJAN då vi går ut. inte något mer. självklart har hon ordentligt på sig när vi ska vara ute längre stunder. det är så svårt att säga emot de där hundögonen och "schnääääälla mamma". bara en sak till som är så söt. när ellen knuffar ester (som hon gör 123 gånger per dag) så säger J eller jag: "vad får du säga till ester nu, ellen?" vi vill att hon ska säga förlåt. istället lägger ellen återigen huvudet på sned, lägger handen på ester axel och säger "vasegod" och springer vidare i sin lek. svårt att hålla sig för skratt. hon blandar ihop förlåt och varsegod. gulligt, inte sant.

nu ska jag lägga in några bilder.