En trasa

jag känner mig som en urvriden disktrasa idag. som nån har vridit ur, knycklat ihop och sen slängt in i väggen... E vaken i natt. mellan sisådär 02 och 04. förstår inte varför... hon var inte ledsen...inte sjuk...verkade inte ha ont... inte orolig... förstår inte. detta händer sån tur är sällan... men ändå. när det händer sliter det så. mest på mig då. E verkar alltid helt oberörd dan efter...inte särskilt trött heller. hon och J sov till halv tio idag så de har väl tagit igen lite redan.

och ikväll ska vi börja med projekt: LÄRA SIG ATT SOMNA SJÄLV!
lite ågren har jag allt även om jag intalar mig att allt kommer att gå smärtfritt. det hela går alltså ut på att E ska lära sig att somna själv istället för, som tidigare, med mig eller J jämte sig. allt handlar om att hon behöver kunna somna in själv när barnen kommer. hitta sin egen ro, eller något sånt... rapport lär komma ikväll.

grått ute idag och hösten är verkligen här. 1:e oktober. tänk att tiden går så fort. tände ljus vid matbordet igår. kändes helrätt och doftade gott. jag börjar längta till jul... maybe I'm crazy. om jag får behålla mina barn i magen kommer jag vara gigantisk till jul. roligt. allt ska självklart dokumenteras. jag ska inte säga att jag ber för mina barn...men om jag varit religiös eller troende hade jag gjort det. man kan nog säga att jag ber, fast jag inte riktigt vet till vem det är riktat. vart riktar man sin bön om man inte tror på Gud?

har förresten börjat på ny Haagbok. "underbar och älskad av alla..." men det blir liksom inte lika hysteriskt roligt när det är fiction. mycket roligare när det handlar om riktiga martina.