Childhood

E är inne i nån slags jobbig ny fas. hon börjar bli större. mer bråk och trots just nu. testar gränser och vad som händer om hon sk-ter i det vi säger. 10 djupa andetag för att behålla lugnet och vara pedagogisk dagen lång. samtidigt ska man hantera småfjunen, laga mat, fixa tvätt... ja, ni vet allt det där som hör det härliga familjelivet till (hatar ordet livspussel). fnissar. sen leker E med kompisar nu...särskilt en tjej på gatan. och det är toppen! såååååååååå roligt att hon leker och står i. det blir massvis med tjiv och små konflikter och man (jag) liksom minns barndomen. att bli förälder är liksom på något vis att bil vuxen. att minnas och tänka tillbaka på sin egen barndom. att tänka på hur man själv hade det. hur var ens föräldrar? hur är jag som förälder? hur vill jag vara? att bli vuxen (nu flummar jag) är liksom att försonas med det som var ens egen barndom/uppväxt. att försonas med sina egna föräldrar (obs...måste ju inte vara några stora trauman ens). att inse att ingen förälder är perfekt men att de (man/jag) liksom gör så gott de kan. för även om alla (tror jag) försöker vara den perfekta föräldern och kämpar för att vara det. så finns det ingen som kan lösa ALLA situationer perfekt. det går inte. iallafall inte för mig. om nån kan den perfekta lösningen på alla situationer så hör gärna av dig till mig. vore nice. med EN lösning liksom. man/jag gör ju det som jag tror är bäst. i efterhand när man analyserar och ältar så kanske man borde gjort si eller så. det är viktigt att reflektera över sitt föräldraskap. fy fan vad jag lär mig mycket av att vara mamma. om mig själv. om min uppväxt. om J. om E. om livet? om meningen med livet? hujedamig så flummigt detta är. men det måste det ju få bli ibland. flummigt alltså.

J och E iväg och hjälper J's bror att flytta. fjunen sover. vill att J och E ska komma hem igen.

kramkram.