först måste jag bara tala om att ni MÅSTE läsa Ketchupmammans bok. så underbart befriande läsning. underbart.
sen är det det här med ärlig blogg eller inte. jag kör ju mest raka spåret. i livet. och i bloggen. och nu till dagens avslöjande nummer ett. jag är rätt sur på J. snälla, säg att ni också blir sura på era makar då och då?! allt känns bara motigt och samarbetet sviktar. jag är en sucker för kärlek, närhet och sånt där bös...och när jag inte får det...utan istället kritik och bara allmän tråkighet. ja, då blir jag sådär ledsen. olyckligt ledsen som ett barn. idag smällde jag i dörrar mitt i middagen. stackars barn. stackars man. stackars mig. jag blev så SUR. som ättika. nu sover dunbollarna och maken är och handlar. tro mig, det är SÄLLAN jag smäller i dörrar. tror inte det hänt i vår relation förut. det bara rann över. i föräldraskapet och hustruskapet så måste man ofta (känner jag) liksom hålla tillbaka sig själv. ha en trevlig ton. hålla samman. le. vara pedagog. ha tålamod. och vissa dagar är det kämpigt. oftast är det ju inga problem. jag mår oftast bra och är stabil. andra dagar vill jag bara krypa in under täcket och äta smågodis och somna klockan 6. minns att jag kunde göra det BK (before kids)...bara gå och lägga mig. nästan mitt på dan. för att jag kände för det. med barn så går ju inte det. barnen måste få dagens dos av middag, kärlek, lek, pyjamas, välling, tandborstning och annat livsnödvändigt och då får man ALDRIG ramla ihop. bara stå kvar som det kärleksfulla och rediga morsa man vill vara. nu flummar jag iväg som alltid. men jag tror att föräldraskapet måste belysas från olika håll. hoppas jag lyckas med det. ibland.
nu ska jag välja mellan två alternativ:
1. gå och lägga mig.
2. betala räkningarna.
det lutar mest åt alternativ numero 1.
sleep tight, sweet readers.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
min kära fru är ofta väldigt arg på mig. o det har nog rätt att vara då o då. o så är jag arg på henne med förstås. då o då. så är det bara.
snart är det bättre.
-tobias.
lite ilska i vardagen måste man väl ha, annars blir det lite väl tråkigt. Ingen mår dåligt av lite smäll i dörrarna.
visst händer det! Du är inte ensam om dörrsmälleriet ;-)
Smälla dörrar-check
slänga stor glasskål i golvet-check
sparka sönder leksaksspis-check
det är sådant som hänt under min tid som tvåbarnsmor.
Då har det gått långt och man har haft massor av uppdämmt inombords som faktiskt var tvunget att komma ur. Så visst blir jag sur på mannen då och då. Han blir sur på mig med. Men det är så det ska vara. Jag tror inte på äktenskap som aldrig bråkar! Det är nyttigt att bråka.
Styrkekram från Vikkan
Ja visst händer det att man blir så där arg och det tror jag är bra. Man kan/orkar inte ha tålamod jämt och vara den där perfekta mamman som klarar allt.
Skicka en kommentar