i morgon blir det reality igen. känns ganska skönt. vakna. jobba. äta. kvalitetstid. sova. typ.
jullovet har varit bra. det är intensiva dagar. men fina i det vita som ligger kvar utanför våra fönster. på något underligt sätt värmer snön mig. blir tacksam över att vi får vinter. Ebba har åkt pulka flera gånger denna vintern...och det är bara januari. fint. idag åkte vi på ett nytt ställe. cool fart. det var is så vi åkte direkt på baken. såååååååå ljuvligt att tjuta och hisna av farten. röda barnkinder och svettiga underoverallenkroppar... lycklig mamma då. ellen och ester mår väl. de är intensiva.
särskilt ELLEN. hon är värd ett eget kapitel idag.
ellen är inte som Ebba och Ester. Ebba och Ester är lika varandra. de lyssnar. de är nyfikna och observanta kids. avståndsobservatörer. de spanar in innan de ger sin in i leken/aktiviteten. de funderar. de reflekterar. de är väldigt inkännande och särskilt noga med att lyssna av mig. mina åsikter och ramar.
sen kommer Ellen. ellen, min ljuvliga sockertopp. så lik min mamma till det yttre att jag nästan blir rädd. ellen kastar sig in i det hon känner för utan att kolla något först. hon är NYFIKEN och UPPTÄCKARE och EXTREMT HANDLINGSKRAFTIG. hon tar det hon vill ha. hon känner inte efter. Ellen är i dagsläget 100 % styrd av sina IMPULSER. härliga unge. MEN det blir lite farligt. det blir farligt när man äter Panodil Forte. det blir farligt när man klättrar så högt som nästan inte är möjligt och pillar ned någon torkad bukett och hittar nålar i den! som man provar att sticka sig med och smaka på!
det intressanta med att ha många barn (läs fler än 1) är att känslorna för dem är så olika. självklart älskar jag alla tre lika mycket. men de har liksom var sitt rum inuti mig.
godnattkram, lilla blogg.
och om skyddsänglar finns. vaka över mina barn och lite extra över Ellenbellen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Där satte du fingret mitt på nåt. Så sant. Stora kärleken till alla, men ändå på olika sätt. Svårt att förklara. Men du gjorde det bra. Tror att Rut kommer bli vår Ellen. Den som man får hålla ett litet extra öga på bara för att i fall att...
-tobias.
Nu har jag läst ikapp mig på din underbara blogg. Har varit extremt dåligt med datortid det sista. Vill bara skriva att du sätter vingret på ngt speciellt. Visst älskar man sina barn men precis som du skriver på olika sätt. Våra barn är tre mycket olika individer och därför är känslorna för dem olika också. Vår Ellen är nog lite som er Ellen, totalt orädd och möter alla med samma härliga inställning. Samtidigt som hon är mer envis än de andra två tillsammans och det vill inte säga lite. Kallar henne också för Ellenbellen titt som tätt, känns så bra på ngt sätt.
Kram och Gott Nytt År
ni är så fina! känns bra att det finns flera "Ellen" där ute.
Skicka en kommentar