Knock on wood

än så länge verkar alla friska. ta i trä. så om ingen kräks inatt blir det vanlig vecka från och med i morgon! vi får se.

hm, är sugen på att se Avatar som en väldans trevlig annan tvillingmamma skickat till mig på dvd. MEN nu är klockan för sent igen. helgen inte riktigt som jag tänkt mig med sena kalas och sjuk man. kanske på fredag?

vad händer annars här hemma då?

det rullar på. det är upp och ned. det dåliga "mammasamvetet" är efter mig ibland. känner att stora E inte är tillräckligt sedd. i nästa sekund känner jag att hon visst är sedd, att vi gör allt vi kan... att hon har det bra. jag växlar där. de små mår väl. lite kiv. lite lek. många skratt. ellen är vår (mest J's) stora utmaning. min impulsbrud. jag tror det är lättare för mig att ha tålamod med henne eftersom jag hela tiden ser mig själv i henne. hon är lik sin moder. stark vilja. hon liksom tar vad hon vill ha och blir OERHÖRT besviken (och förvånad) när hon inte får/kan. arma barnet.
hur göra för att få alla att må bra? att få alla trygga och säkra? föräldrautmaningen är större än väntat många gånger. hur svarar man på frågor. E hade skrivit ett brev till Gud idag. i bilen på väg till köpcentret (E och jag shoppade lite till henne) frågade jag om hon trodde på Gud. då svarar fröken: "ja, det gör jag, mamma. vi har pratat om Gud på Öppna förskolan. han finns. vet du inte det?" när jag förklarade att jag är lite tveksam. att jag liksom tror ibland. och ibland inte. då bara himlade hon med ögonen. mamma är trög, typ. en snart 6-årings känslor är så stora. större än vad jag vet om. hoppas hon delar med sig. att hon vet att jag vill lyssna.

nu sova.