Föräldraskap

tänker och tänker på min stora tjej. hur mår hon? vad är det för tankar där i hennes lilla huvud? i morse sov bebisarna så hon och jag såg på film bara vi. mysigt. sen åt vi frukost utan bebisar i famnen. nu kör J E till mormor. de ska åka och bada, mormor, E och min syster, på valhallabadet. J kommer hem när han lämnat dem där. sen ska de på stan en sväng och kommer hit efteråt och käkar middag. känner stor sorg. konstigt. oroar mig för E och ja, vad ska jag mer säga. är kanske hysterisk och värsta kycklingmorsan som vanligt. men det kan inte hjälpas. känslan finns ju där lik förbannat. långt ned i maggropen finns sorg. stor glädje över alla mina flickor såklart, men också sorg över att behöva prioritera bort storflickan ibland (ofta nu i början).

nu ringde mamma. började lipa. känslomässig inkontinens känner vi ju till sen tidigare. men amningen gör mig verkligen gråtig. minsta lilla och jag lipar.

orkar inte ljuga om hur mycket jag gick upp i vikt heller. ingen idé eftersom ALLA frågar. jag gick upp 29 kilo. alltså 30-1. och nu har jag gått ned 18 kilo, på 11 dagar. bara 11 kilo kvar dårå. än så länge kan jag inte fokusera på att komma in shape. to early. det sorgligaste är väl magen. den blir aldrig mer sig lik. bikinieran är över och jag får nu satsa på ngn trevlig baddräkt istället. men det får duga. konstigt nog känns det inte så jobbigt ändå. tre små flickor är värda så mycket mer än en förstörd mage, if you see what I mean.

ska sova nu. och sen duscha.