i lördags precis innan E skulle kvällskissa frågar hon mig: "varför måste alla människor dö?" och så står man där. med en grinig bebis på armen och en fundersam fyraåring framför sig. sån tur är var J's kompis D här så jag kunde snabbt lämna över ellen till J. ester var i D's famn. men vad svarar man på det. "jo, för så är det bara". för så är det ju. först föds man. sen är man barn. sen blir man vuxen. sen blir man gammal. och sen dör man. i bästa fall. E var ledsen och sånt är jobbigt. jag menar, det är ju inte så att jag som vuxen bearbetat det färdigt. jag är ju också rädd och frågvis inför döden. då är det svårt att vara päron. när man inte har alla svar.
annars är det ok. ikväll har de sovit hela kvällen. fasar inför natten. hihi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar