att säga att dygnet har för få timmar är en grov underdrift. det går ganska mycket i ett här. hela tiden. mamman har lite svårt att varva ned.
det är allt det vanliga: lämna/hämta, laga mat, trösta, medla, byta, torka, trösta, förklara, andas, städa, tvätta, diska, torka, plocka och ja, ni vet.
sen flyttar vi på jobbet denna veckan. sen ska vi sälja bilen. I MORGON BÖRJAR JAG ÅKA TÅG. sen ska J iväg och provjobba på ett boende i morgon (inför sommaren). på fredag ska jag på gardell... innan det ska jag bara jobba och ta med alla barn till badhuset då Ebba har simskola. på lördag ska J köra skräp till tippen... och Ebba ska på kalas... och sen ska J iväg på fotboll. söndag släktparty. någonstans ska vi nog handla mat också. och så borde jag VERKLIGEN skicka in foton för framkallning...
känns lite mycket bara. det hela resulterar i att mamman somnar för sent och vaknar för tidigt. jag sticker ju oftast till jobbet i gryningen innan de andra vaknar. så att jag ska kunna hämta i rimlig tid... jag vänder mig ut och in och känner mig alltid otillräcklig iallafall.
Mia Skäringer pratade mycket om "den fula verkligheten" i sin show. jag är lite inne i det nu. låter kanske konstigt taget ur sitt sammanhang sådär. men jag känner mig lite trött. jag är trött på framförallt en sak. YTA. är ni med mig? sen är jag le på folk som babblar om oväsentligheter. folk har så mycket med sin yta och allt oviktigt att det glömmer av. GLÖMMER DET SOM BETYDER NÅGOT.
ursäkta ett urflummig inlägg såhär en alldeles vanlig onsdag. jag tror jag lägger in lite bilder istället. så ni slipper dravlet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
skriver som jag gjort ett par gånger förut - Håll ut!
Ett tipps angående fotoframkallning är www.photobox.se som kör nån drive då man ibland kan ha turen att snubbla över 100 gratis foton framkallade. Det inspirerade mig till att få framkallat en massa fina kort som legat och väntat, väntat och väntat...
-tobias.
Tror du sätter fingret på det jag också kan känna. När allt snurrar på i vardagen så kommer livsfrågorna...varför jobbar vi? Vad går veckorna ut på? Vilka är eg mina riktiga vänner som jag vill lägga min överblivna energi på när jag plockat/jobbat/pysslat klart på kvällarna? Ska vi dra till thailand i flera månader? Blir vi lyckligare då? Eller har vi det bra som det är?
Hm. Jag tror jag måste sätta mig och göra en bild av hur jag verkligen vill ha det när jag och familjen trivs. Då kanske samvetet kommer mer i balans. Kram till dig och hoppas det snurrar mindre nästa vecka./K
Skicka en kommentar