min vän har varit här. min bästa vän. fast vi hamnat på så olika platser i livet så är hon fortfarande bäst. druckit alldeles för mycket te. inget farligt, jag vet, men det blir så många uppvaknanden på natten då. te liksom rinner bara rakt igenom.
mycket tankar idag om hur allt kommer att bli. när bebisarna kommer, om ett år om 10 år...om man ens får leva så länge. låter kanske banalt. men det är så ovisst allting. iallafall för mig vissa dagar.
småbarnstiden är så intensiv. nu när E (min dotter) är dryga 3 år så börjar jag liksom hitta mig igen. och då är det snart dags för 2 nya små liv. det låter som att det är hemskt med småbarn. så är det inte alls. tvärtom.
men det är omvälvande. allt liksom hamnar upp och ned och bak och fram på nåt vis.
körde bil på jobbet idag och hörde "Actor" med Michael Learns to Rock på radion. ingen vidare låt alls, förresten. men en gång var den stor för mig. en svunnen tid som liksom kom åter när jag satt där och körde. små glimtar av dåtid börjar titta tillbaka.
dags att sova. läsa i min nya bok, som jag fick.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar