torsdag 4 juni 2009

Dödsstöten - agony

mamman under stor press senaste veckorna. mycket med allt allt allt. varför? kanske bara den med twins + en stor kan förstå. stress och press. duktiga A-mamman blir allt för pressad.

när jag är pressad/stressad så presterar jag ännu mer. jag slår liksom inte bakut och börjar lipa... inte förrän det är alldeles alldeles för sent. när jag är under press får jag kort stubin. mot de som står mig närmst. alltså E och J. känner mig hemsk. inte att jag gapar och skriker. men jag blir lätt irriterad och den som är allra bäst på att känna av mitt humör och mina tankar är min stora dotter. hon spelar på mig som vore jag den allra känsligaste av de känsliga. kan inte stå emot hennes tester och ikväll kom dödsstöten: "mamma, jag gillar inte din skarpa röst. jag vill att du ska vara som A's mamma. jag vill att du ska baka tårtorna när jag fyller år och inte be farmor." jag bara bryter ihop. jag VET att E säger det som hon VET sårar mig allra mest. hon kollar och testar och kollar mig. men jag håller inte ihop. jag bryter.

nu är det kväll. barnen sover. E fick somna i min famn ikväll. min stora känsliga tös. vi är alldeles för lika varandra. är jag en dålig mamma? J har handlat. jag har gjort storkok på köttfärssås och moppat där nere.

regnet föll så befriande förut, varför måste det sluta så snart?

vad tänker jag. kanske är jag för lättretlig. vet att jag inte vill vara som A's mamma... men det sviiiiiiiider i mig.

i morgon blir det träff med en annan tvillingmamma och hennes sockersöta ungar. ska bli kul. E har sett fram emot att få vara med på en "tvillingträff".

kram från förvirrade förvirrade förvirrade jag

7 kommentarer:

Linda V sa...

Hur blir man gås, en sån som det bara rinner av på? Det måste vara svårt, men kritik från ens barn kanske man måste ta lätt på då de ofta säger bara för att provocera. De har ju faktiskt den bästa föräldern de kan ha. Alla har sina starka sidor och man behöver inte vara bäst på allt. Försök tänka på det. Och du gör ju allt för dina barn, tvivla inte på det! Kram!

Anonym sa...

åh tussen! Du är en supermamma! Även en sån får bryta ihop ibland. Finns ingen som tror att man orkar hur mycket som helst! Stor kram på dig, du är världens bästa mamma!/Emma

Linda sa...

Jag behöver inte säga något, vi har pratat om detta förr. Men du ÄR en jättefin supermamma! Kram på dig!

Sara S sa...

Hörde på radion häromdagen när man pratade om barnuppfostran. Tidigare generationer sa; vad är det för fel på mitt barn, när något inte gick som det skulle. Nu säger vi; vad är det för fel på mig? Vad gör jag för fel?
Känner igen det där. Hur mycket är barnet opch hur mycket är uppfostran.Så svårt.

skärvsten sa...

Jag är inte lik dig, varken i dina tankar eller sätt, men på något sätt så känner jag igen det iaf. Jag är också känslig för vad mina barn säger, vare sig dom menar det eller inte. Mina "stora" (10 o 12 år) pojkar har börjat förstå det lite mer och har börjat krama mig mer och säger att de älskar mig - speciellt när jag är ledsen eller arg. Har också fått höra många gånger att de önskade att jag var någon annan eller som någon annan. Ja, det är en dödsstöt - tyvärr. Men mina stackars barn har också fått vara med om mycket och har sett och lärt sig att det finns många barn som har mycket värre föräldrar än en mamma som inte gillar att baka pepparkakor och bullar! ;-) Förstår dig helt i dina tankar! Massor av varma styrkekramar från mitt hjärta till dig
PS: Dina barn ÄLSKAR dig och tycker egentligen att du är VÄRLDENS BÄSTA mamma - en dag kommer du få höra dem säga det!!!

Linda sa...

ni är alla så söta som peppar en slagen morsa. det värmer mig.

1+2-barnsmamma Carola sa...

Har inte hunnit läsa bloggar på länge och därför inte sett detta förrän idag.
Men ÅH vad jag känner igen mig i nästan ALLT. Det är speciellt med två plus en större, helt klart, och det är svårt att sätta fingret på på vilket sätt.

Det gör SÅ ONT när stora tjejen utmanar på det sättet, särskilt som det dåliga samvetet alltid lurar där i bakgrunden. Även om hon nästa dag är hur kramig som helst och kallar mig "världens bästa mammi" så sitter de där orden som taggar i hjärtat.
Är helt övertygad om att du är den ABSOLUT BÄSTA mamman för dina barn.

Tror det är viktigt att komma ihåg det. Jag är impulsiv och tappar lätt humöret, särskilt när sömnbrist och stress trycker på tillsammans med den där känslan av att man inte är just den där mamman man vill vara.
Tror det är viktigt i de lägena att visa barnen att man ångrar sig och säga förlåt för att man brusar upp och förklara att man egentligen inte vill vara så. Man är ju inte mer än mänsklig, även om man är mamma:-)
Kram från en "good enogh"mamma till en annan