Tankar lördag

idag var vi på loppis och sen på IKEA. hela familjen. blir stolt över mina sessor som uppför sig så exemplariskt. köpte äntligen ett bord till vardagsrummet. ett fällbord som kommer att bli E's pysselbord. som läget är nu sitter hon mycket vid skrivbordet, vilket resulterar i att det är svårt att se tangentbordet när man väl ska sätta sig... det var alltså hög tid för E's egna pysselbord. köpte lite annat småpill också (badrumsmattor, toaborstar, diskborstar, ljus, galgar, ramar, gardinstång till småflickornas rum, muffinsformsplåt).

nu till tankar. jag bloggar (jaså?!). min blogg funkar mycket som min dagbok. när jag var liten skrev jag dagbok. först för hand och när vi fick dator skrev jag på den. mina dagböcker hette namn... alla tjejnamn utan en (jennifer, vendela... magnus... fnissar). jag har alla dagböcker kvar. ska nog läsa någon dag... iallafall. min blogg har aldrig varit hemlig, vilket resulterat i att många jag känner och tycker om läser bloggen. kul! kul att ni som läser vill följa den. men ibland kan det bli en begränsning att veta vilka som är ens läsare. jag vill inte känna att jag skriver för någon annan än mig, är ni med? samtidigt så vill jag ju ha läsare. samtidigt vill jag vara ärlig och ha en RIKTIGT blogg... som inte bara handlar om vilka kläder jag har på mig och vilket väder det är och vilket läppglans jag använder (jag använder förvisso inget läppglans, men men). åh nu gör jag det igen. jag snärjer in mig i ett resonemang som inte resulterar i något alls. bara jidder utan poäng. men håll till godo. sådan är jag.

nu till nästa ämne. när jag var "liten" hade jag en bästis, M. vi var bästisar från femman eller sexan, tror jag. när vi var som allra mest förvirrade och tonåriga åkte vi på en hop festivaler. den första hultsfred 1998. M och jag lyssnade på Broder Daniel och klistrade fast små stjärnor under ögonen. jag hade lila DcMarten's och ja, det var verkligen tider det. M och jag delade så mycket och sen bara liksom hiphop så flyttade hon till stora hufvudstaden nästan direkt efter studenten (alltså 9 år sen). vi har träffats sedan dess. hörts en del. men det har liksom bara försvunnit. M och jag finns inte mer som förut. inget att sörja kanske. tiderna förändras. vi gick åt olika håll och är fortfarande vänner om än på avstånd... iallafall. NU i juli kommer en film om vårt älskade Broder Daniel och jag såg reklam för den på gp.se i fredags. skickade så ett mess till M och frågade om hon ville gå på bio med mig i sommar och se den. det ville hon. lycka!

tror jag är inne i en omfattande id-kris just nu. har varit i en bubbla sedan vintern 2007. ett och ett halvt år drygt och NU, NU börjar jag skönja Linda igen. den gamla. den som inte bara är en mamma. jag tror kanske att det ibland är nackdelen med att få barn tidigt. att man ger upp sig själv så fullständigt eftersom man kanske inte var så klar över sig själv innan man fick barn. urflummigt, kommentera gärna om ni tycker annat eller lika eller vad som helst. iallafall så är det först nu som jag börjar hitta Linda igen. först nu som jag tänker tankar som är mer ego och runt mig själv.

spana själv på BD-klippet/reklam för filmen HÄR.

tusen kramar alla fina som läser.