torsdag 15 oktober 2009

Som ni vet

ja, som ni vet älskar jag ju RADIO och i synnerhet Sommar i P1. igår lyssnade jag på Sofia Jannok. fantastiskt prat. lyssna på hennes sång. är inte säker på att jag är så överförtjust i hennes musik, men hennes sommarprat var bra. märker att jag bildar mig en uppfattning om "kändisar" via deras sommarprat. bra Sommar=bra människa. det gäller att inte vara kategorisk, eller hur?

under hennes sommarprat började jag fundera mycket på tempot. vår flykt från det naturliga. jag tror vi måste tillbaka. tillbaka till det naturliga. för vår skull. för jordens skull. för samhällets skull. jag vet att det låter överflummigt men sån är jag ibland. skönt med blogg. jag får tycka vad jag vill och ingen säger emot. det kan man ju förstås i kommentarerna, men det har sällan hänt. kanske för att min läsarskara är så nära, så lojal och så fin. iallafall de jag känner. gissar att det finns läsare som aldrig kommenterar, men ändå. många andra bloggare har frågestund i sin blogg. har ni sett det? tror jag skippar frågestunden. men om ni undrar nåt så är det ju bara att fråga i kommentarsfältet...

nu när mina små sockriga gryn börjat arta sig på dagis. jobbet rullar osv... så börjar framtidsdrömmar formas i mitt huvud. sånt som står på "hold" så länge man är mammaledig och bara bara bara lever i barnens liv. nu har jag ju lite av "egentid" på jobbet dagligen. hinner drömma. hinner tänka. hinner lyssna på mig själv igen. tror att drömmarna är avgörande för mig och har alltid varit. även om jag inte alltid nått drömmen så har den hjälpt mig mot det egentliga målet. mitt drömjobb formas mer och mer i huvudet. eller olika drömjobb. planer på resor. drömmar om platser att upptäcka. och återupptäcka och visa barnen. tankar om föräldraskapet gror hela tiden. tar mycket tid. drömmen om min egen bok finns ju också. har börjat men det kommer ta LÅNG tid för det måste bli bra. det måste vara jag. något som är Linda och som jag kan stå för till 100%. bokdrömmen håller jag lite i det dolda för alla nära. rädslan för att misslyckas ligger på lur.

vän ringer. återkommer.

2 kommentarer:

Linda sa...

Åh så störde jag dig mitt i ett så bra blogginlägg...

Skönt dock att häva ur sig lite

Linda sa...

du stör aldrig!