onsdag 2 september 2009

Akilles

jag tror att många människor har en eller ett par svaga sidor. som de skäms lite över. som är lite småjobbiga. eller jättejobbiga. i bloggen tenderar jag ju att lämna ut mig själv alldeles och fortsätter härmed på samma tema. två av mina sämsta/mest negativa sidor... mest jobbiga för mig själv. tror jag.

1. jag är allt eller inget. dålig på lagom.

2. lider av svår hypokondri. oftast hindrar det inte mitt liv. jag menar, jag klarar ju att leva normalt och håller inte på och obsessar med hygien eller så. MEN jag OROAR MIG. ofta för saker som jag VET inte är sannolika att hända. det gäller ibland barnen och ofta mig själv. det jag oroar mig för är aldrig banala saker utan ALLVARLIGA. cancer. bilolyckor. aneurysm... när barnen varit mindre har det varit mycket kring psd. och NU...kan ni nog gissa vad jag oroar mig för. den är överallt. vilken radiokanal jag än sätter på. vilken nättidning jag än surfar förbi. vilken tv-kanal jag än väljer... vem jag än hör prata... den är överallt. "den nya influensan", kalla min kommun den. svininfluensan, säger nog de flesta. den plågar mig. oroar mig. tänker på svininfluensan ALLDELES för mycket. nu snorar vi lite och jag har lite småskav i halsen. svininfluensa? hur vet man? när ska man vara hemma? och ni vet, när jag oroar mig för influensan så oroar jag mig inte för feber och skit. jag oroar mig för värsta tänkbara scenario. sådan är jag. ecmo-maskin. döden. VARFÖR är jag så jävla dramatisk och orolig? varför kan jag inte vara cool som alla andra verkar vara? alla pratar om vaccin, men vart är det? och vissa säger ju att det inte är bra det heller? som ni hör håller jag på att gå ned mig i svininfluensan. låter kanske lite humoristiskt detta. men för mig är det pissjobbigt.

4 kommentarer:

Linda sa...

ja du, det här har vi ju som bekant diskuterat förut. Själv tänker jag att 3/4 delar av min lilla familj är prioriterad att få vaccinet och den sista 1/4 är (i princip) aldrig sjuk så han klarar sig nog denna gången med. Däremot är jag lite småorolig för sjuklingarna i familjen. Men jag har faktiskt funderat över: när VET man att man ska vara hemma. NÄR har man fått H1N1? A hostade ytterst lite imorse, förmodligen vanlig morgon hostning, men man vet ju aldrig!? ska jag sova med ett öga öppet och vänta på samtalet från dagis?

Förresten har jag nästan bestämt mig för att bli babysims instruktör! Och i så fall får jag åka på kurs till Uppsala i tre dagar själv! Den du, det var ett tag sen jag var iväg ENSAM!!!

Linda sa...

åh så kul med instruktör-prylen!!! gött att vara själv ibland också!!!

Linda sa...

Mmm, satsa lite på MIG. Lite egoistiskt kanske!?

Linda V sa...

Det låter skitjobbigt. Försök stänga av nyheterna ett tag om det går.