tisdag 29 september 2009

Skrapa

igår hämtade jag två mammatörstande små liv på dagis. och ett femårigt monster. härliga tider. ellen&ester klänger på mig som två hungriga iglar och E är helt ur balans för tillfället. E bråkar om ALLT. allt allt allt. vilka kläder hon ska ha, vad hon ska äta, när hon ska gå och lägga sig, om hon ska tvätta håret, om hon ska städa... om ALLT. och allt blir bara ett eländigt tjatande och gnällande. J och jag pratade ihop oss lite och tog ett samtal med E igår när de små iglarna somnat. vi pratade om att lyssna och om att använda ord istället för våld och SKRIK när man vill förmedla något. vi får se hur det går. men det tar ALL min energi och jag somnar inte på kvällen sen...jag liksom bara svimmar av. i natt kom först ellen ned till oss. sen ester... och sen började E gasta där uppe och J gick upp till henne. sömnbristen ger mig huvudvärk och det känns SÅDÄR att jobba lång-tisdag idag. fick iallafall krama lite på ellen och E innan jag gick i morse. de små har det toppen på dagis, enligt fröknarna. de är båda framåt och pratar MYCKET så att även de stora barnen förstår dem. de får mycket beröm. igår när jag hämtade åt de mellis och direkt när jag kom började de igla sig och gasta högt. jenny, fröken, sa att så gör de aldrig på dagis. E har också alltid varit sån. som en ängel på dagis och som ett yrväder när man hämtar...som att de skärper sig hela dagen på dagis och när mamma kommer så brister allt. antar att det ska vara så.
det är jobbigast med E och jag hoppas att vi kan hjälpa henne att återfinna sin balans SNART. snart snart snart.

nu ska jag börja jobba.

3 kommentarer:

1+2-barnsmamma Carola sa...

Önskar att jag kunde säga att jag har lösningen men det kan jag inte. Vår storsessa är också ilsken som ett bi, skriker, gapar, slåss och sparkar. Hon är så hård i sina kommentarer att jag blir alldeles paff. Mellan utbrotten är hon världens mest underbara tjej.

Vi försöker prata med henne men jag vet inte om det hjälper... Det svåra är ju att behålla lugnet själv, åtminstone för mig. När man är trött, stressad och känner sig allmänt slutkörd hela tiden får de ständiga utbrotten, syskonbråken, en ljudnivå som inte ens går beskriva samt alla krav man ställer på sig själv åtminstone mig att tappa koncepten alldeles för ofta...

Tror ni gör helt rätt ändå som försöker prata med henne gemensamt i lugn och ro. Det försöker vi också.
Inte mycket till tröst kanske, med tanke på att storsessan är något äldre än stora E (hon fyller 6 år om två veckor). Ville bara skicka en förstående styrkekram genom cyberrymden.
KRAM

Evelina sa...

Känner igen mig i det där med att de blir som förbytta när man ska hämta dem från dagis, gnälls endel.
Du säger att barnen kommer ner till er..Går de ner själva alltså?vi har inte vågat tagit bort våra grindar för trappan än.
Kram

Karin sa...

Iglar var ett ord som jag känner igen mig i och tänkte blogga lite kort om. De är helt galet ledsna! I flera timmar! Det är då man frågar sig vad man håller på med och om vi båda ska bara vara hemma med småkillarna....eller är det bara one of these "perioder"? Fskreaktion? Det tär när det är dubbel dos av det hela...