fredag 28 november 2008

Fredagsmys

J och E är där nere och fixar fredagsmys. e times two sover sött. förhoppningsvis stabilt. ester har varit något bättre idag. har gett suppar dock. i morse tänkte jag att den här dagen skulle bli tuff. ensam med tre. två av dem sjuklingar. men dagen har varit strålande. alla tjejerna är så söta och goa att jag bara smäller av. E har varit så fin hela dagen. hjälpt sin mamma med diverse göromål. så mysigt att laga middag och fixa tvätt med henne vid min sida. hon ställer så söta frågor... förgyller vardagen. skulle följa E till en kompis i morse. men på vägen fick hon ont i magen och ville inte gå. jag tänkte att kanske det var magsjukan som kommer... men allt eftersom dagen gått och hon varit pigg och inte haft ont i magen så har jag kommit fram till att magontet kommer från att den här kompisen hade en "riktig pirat" hemma hos sig när det var kalas där i somras. hon var helt enkelt rädd. arma barnet. glad att jag inte pressade henne utan sa att hon fick vara hemma och mysa hela dan... på dagis leker hon nästan uteslutande med denna tjej. vi får se hur detta fortlöper. jag har sagt till E att det nog inte var någon riktig pirat. då svarade hon kallt att "jo, mamma, för man kunde höra skratten från piratskeppet nere i ån". nog om pirater.

igår såg jag "himlen kan vänta" i svt. har ni sett det? sååå tänkvärt. tycker ofta att svt gör så bra program. det blir så rakt. på riktigt. hon den där som leder "himlen kan vänta" är ju hon från antikrundan...hon har inte tidigare tillhört mina favoriter...men hon är bra i det programmet. hur ofta tänker människor på sin dödlighet? jag blir både rädd och ledsen och glad och allt möjligt när jag ser programmet. tror det är bra. i vårt samhälle tänker och talar vi alldeles för lite om döden. varför är det så? jag har skrivit förut om att se mer i cirkelperspektiv på tillvaron istället för i en linje. allt har inte en början och ett slut. det går runt. oändligen. tror jag iallafall. men det skrämmer. det som skrämmer mig allra allra mest är att missa mina barns uppväxt och liv. att inte få vara en del av deras liv och att inte få lära känna dem i varje ålder och utvecklingsfas.

seize the day.

Inga kommentarer: