söndag 10 maj 2009

Den nya tiden

den nya tiden börjar i morgon. jag är nervös. sorgligt. vad hände? som jag minns det låg jag nyss i en sjukhussäng med två små under på mitt bröst. två små rödaktiga små bebisar. vilken lycka! nu vill jag inte låta sentimental eller allmänt patetisk eller så, men då jag fick ellen till mig efter att jag fött fram ester (någon från barn höll ellen då jag krystade fram ester) och hade båda på mitt bröst. då... det är det största. det är utan tvekan det största. "detta är mina barn. två stycken. jag har burit dem inuti min kropp och nu fött fram dem." det var oerhört! tiden efter det fram till idag har passerat fort. iallafall nu när jag ser tillbaka på den. första året: som en dimma. fylld av amning och intensivt. jag tror att ordet INTENSIVT är det ord som bäst passar in på min mamma"ledighet" med ellen&ester. nu är den slut. ledigheten. vilka dagar vi haft. vilket äventyr. vilken utmaning. en tvillingmamma jag känner (hennes barn är nästan vuxna) sa till mig att första året/mammaledigheten med hennes barn var den bästa tiden i hennes liv. och jag kan i viss mån hålla med. för samtidigt som utmaningen med tre små barn ibland varit ÖVERMÄKTIG och JÄTTEJOBBIG så har den också varit fylld av SKRATT och LEENDEN och LYCKA. det är svårt att sätta ord på det här. jag har haft gråten i halsen idag. får lite panik över att det känns som att jag inte riktigt minns min tid hemma. det känns som ett grått töcken bakom mig. nu ska jag ta nästa steg och jag är redo och har sett fram emot det. men det är dubbelt. så svårt. mina tre små underbara sockerbitar, jag kommer sakna dem! jag känner en stor tacksamhet över mina tre barn. de är så fina. så duktiga. så ljuvligt söta och goa att jag svimmar av tidvis. jag är så stolt över dem. jag har världens bästa man också. en underbar familj. fina vänner. ett jobb! jag har så mycket. jag är så glad över allt. jag är redo. jobbet, i morgon kommer jag!

kramkram

6 kommentarer:

TvillingTur sa...

Lycka till. Snart är det den nya vardagen och du hittar tiden och stunderna med familjen oxå såklart. Lite annorlunda ett tag först bara.

-tobias.

Vikkan sa...

Ååååå...jag får tårar i ögonen av dina ord. Visst känns det tragiskt att tiden gått så fort. Nu väntar jobb, vardagsstress, längtan till helg mm. Jag har värsta ångesten för jag börjar ju jobba den 1 juni. Usch, vill inte men ändå vill jag! Det jag ser fram emot är att få äta min lunch i fred utan att två busfrön kastar mat på mig, slänger mat på golvet, häller ut vatten över hela bordet, men det är nog ändå det enda jag ser fram emot trots att jag tycker om mitt jobb. Känns så sorgligt att lämna över dem till dagis. Fast jag tror att barnen behöver det också.

Lycka till med jobbet nu! Hoppas vi kan ses någon helg framöver.

Kram Vikkan

Evelina sa...

Lycka till idag!
Som Tvillingtur skrev, annorlunda i början, men sedan vänjer man sig med det nya familjelivet ink jobbet, det blir en annan stimulans på ett annat sett du får nu och kommer att uppskatta dina barn än mer, om det går..
Kram

1+2-barnsmamma Carola sa...

Hoppas du har haft det bra på jobbet idag. Hoppas också att ni orkar kämpa er igenom den första tidens pussel innan dagis tar vid. Det kommer att gå SÅ bra, det är jag helt övertygad om.
Minns knappt hur det var att börja jobba längre men känner ändå igen den här kluvenheten. Jag behövde verkligen få börja jobba, livet som hemmamamma på heltid mår jag inte riktigt bra av. I slutet vet jag att jag var frustrerad och lättretlig.
Men ändå, att lämna sina små på dagis var så jobbigt i början.
Nu vet jag ju att mina barn har det SÅ bra på dagis, och jag tror det är viktigt att tänka på det ibland. Men visst undrar man vad man håller på med ibland när man stressar runt. Tror dock att dagis ger barnen väldigt mycket socialt, som vi har svårt att klara hemma. Nu har jag förmånen att kunna jobba 80% och vara hemma en dag i veckan, vilket är så otroligt mycket värt.
På sikt kan du kanske också gå ner lite i tid, eller om ni kan pussla med scheman för att få en bra lösning. Beror väl på vad som händer för J antar jag.
Hur som, LYCKA TILL med allt. Söta underbara barn har ni i vilket fall och de verkar otroligt lugna och trygga, tycker jag på det jag läser iaf.
Kram

Linda sa...

tack söta rara ni! värmer mig!

Lindas trädgårdsblogg sa...

Vilken fin text... om första året, kluvenheten, din fina familj. Förstår din oro över att gå in i vardagsstressen. Jag gruvar mig också. Kommer det att funka? Hoppas att det går bra med trixandet!