Disktrasa

varje morgon när jag vaknar så känner jag mig lite bakis. lite som en urvriden disktrasa. och ändå har jag inte druckit alkohol sen den 1/6 2007. jag undrar vad detta beror på. bakiskänslan alltså. månne de två ligister som klev ur min kropp för cirkus 8 månader sedan? jaja, idag var en dag av många. lämna dagis vid 9.30. hem och lägga två trötta små. decka på madrassen i deras rum en halvtimme innan ellen vaknade. ge ellen lunch. ester vaknar. ge ester lunch. leka på filten. gå promenad när de sover vid 13. lyssnade på renata chlumskas sommarprat. in och ge mellis. dricka kaffe med J. handla med E. äta korv med bröd till middag i ett virrvarr av smörgåsrån, ouppackade matkassar och nappar. klä på tre flickor pyjamas. nu sover de. mamman borde lägga sig också. men måstena finns också... jaja.

min fina kusin ringde. blev glad.

renata berättade om sin expedition i sommarpratet. hon paddlade kajak och cyklade runt usa. hela. från seattle till seattle. ta fram kartboken och kolla. hon måste vara galen. åtminstone lite. jag funderade lite kring det där. vad är det som driver såna människor? hon talade om drömmar och jag funderade på mina. vad har jag för drömmar? vad är mina mål? jag har blivit så sekundär. allt handlar om barnen. jag drömmer om att få vara med barnen och se dem växa upp till friska och lyckliga och självständiga och trygga kvinnor. det är min dröm. men kanske att jag ibland borde tänka lite på vad jag vill med det som är mer bara mitt. eller kommer det sen? jag måste fundera mera. det är ju tragiskt om jag inte har några ambitioner och drömmar. och om jag möjligen har det så är de så små. en mål är till exempel att få ett fast jobb. men det känns ju jävligt patetiskt när renata chlumska snackar drömmar och expeditioner och om att se världen. jag vet inte. vart vill jag resa? vad vill jag uppleva? jag har tappat det. jag får återkomma i frågan.