om man ska ha gäster. ligger det då bara hos mig att ha följande under kontroll:
- dammråttor bort (iallafall väl synliga)
- tvätten bort från vardagsrummet
- rena badrum
- ngn mat att bjuda på
- någorlunda undanplockat så att gästerna slipper bryta benen pga snubblat på leksak
jag älskar J. han är bästa mannen. underbar pappa. min bästa vän. MEN ibland får jag ett spel. just nu är hans vän A här så jag får hålla spelet i schack ett tag... blir så trött. i morgon ska jag träffa min vän vid halv tolv och komma hem till fyra och då kommer ju gästerna. jaja... egentligen är det ju världsliga saker, men ändå. det känns lite viktigt för mig att det är LITE fint när någon kommer hit.
en annan grej. jag ska ju jobba tisdagar framöver. min gympagrupp börjar 15. men nu på tisdag och tisdagen efter ska jag vara på jobbet redan vid 13. måste åka hemifrån vid 12.30. detta har jag sagt till J flera gånger. skrivit upp i vår gemensamma kalender som hänger i köket. alldeles nyss hör jag honom prata med A om tisdag. och listar av samtalet ut att han ska ha möte med sin handledare på tisdag klockan 13. vad ska man göra? är det bara jag (läs: vi kvinnor) som går omkring med almanackan inristad i hjärnan konstant? oförmågan att planera och se framåt gör mig ibland galen. och utan att förvandlas till den värsta av bitterfittor ekar frågan i mitt huvud: varför är det jag som driver familjen framåt? varför är jag projektledaren, alltid. visst, vi delar nästan alla sysslor och J är GRYM på vissa grejor, mycket bättre än jag. men ibland så undrar jag lite. varför måste jag påpeka att det behöver dammsugas? är det bara jag som känner gruset under fötterna i hallen? varför måste jag påpeka (varje dag vi är hemma allihopa) vid 11.30 att det är dags att börja laga lunch (som helst ju måste vara planerad sedan någon timme)? är det bara jag som vet att vi behöver lunch runt 12/13 i den här familjen? och såhär håller det på. åh nej, nu blev det ett gnällinlägg. inte meningen. J är bäst. men vi är olika.
nog om det.
idag har E och jag varit på stan och myst. så underbart att få vara själv med den där damen! hon är ju som en prinsessa! så stolt så jag spricker. nu är jag dessutom snygg i håret också.
i morgon ska jag alltså träffa min vän. och sen ska vi ha gäster. vi får väl se hur det går.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det finns en anledning till att man myntade uttrycket: Män ifrån Mars, kvinnor ifrån Venus! Vi talar helt enkelt inte samma språk Vi tänker inte likadant.
Vi kvinnor ser sådant som inte män ser...typ dammråttor. Män har skyddsglasögon eller så bryr de sig helt enkelt inte. De stör sig inte på grus i hallen. Men det gör ju vi. Borde kanske sluta bry oss också. Ett bekymmer mindre liksom.
Min man är lat. Men jag får honom att hjälpa till när jag befaller honom. Jag ger honom två alternativ, han måste göra ena så han kommer inte undan. Men han skulle aldrig göra något på eget bevåg. Jag har dock slutat bry mig. Orkar inte ödsla energi på det, fast jag kan ändå irritera mig emellanåt och då får han veta det. ;-)
Jag är precis som dig när det gäller att ha gäster på besök. Vill inte gärna visa alla dammråttor, det ska vara fint i badrummen, alla leksaker behöver inte ligga framme samtidigt, lite mat är obligatoriskt eller åtminstone lite fika. Men vi borde kanske också införskaffa en kylskåpsmagnet där det står:Ursäkta röran men vi vill att ni ska känna er som hemma.
Det blir stökigt när man har barn, bara att inse. Dessutom är det inte sällan man faktiskt får ställa sig att dammsuga efter att gästerna gått hem för att de stökat ner! ;-)
Vet inte om jag har någon poäng med allt jag skriver, är lite trött får jag erkänna. Svamlar nog lite i nattmössan. Ska lägga mig nu...godnatt och ha det så trevligt imorgon på stan med din vän. Du ska nog se att mannen din fixat lite hemma tills du kommer hem!
Kramkram Vikkan
Sååå välbekant! Vi måste nog göra en gemensam insats och säga upp oss från våra projektjobb - hur nu det ska gå till.
Som en vän sa: Kvinnor uppfostras av sina mödrar, män uppfostras av sina blivande fruar...
ler åt vad ni skriver flickor. kul att jag inte är ensam. men det du skriver, vikkan, att han "hjälper till". det är ju det som är så fel. han hjälper dig lixom... men när vi städar, då är det väl ingen som tänker att vi hjälper våra män. samma gäller då det gäller föräldraledighet. kvinnor som är hemma får sällan cred och börjar vi jobba "för tidigt" får vi frågor och höjda ögonbryn. män som är hemma mycket får massvis med beröm och är sååååå duktiga. hur kommer det sig? är det svårare för männen att vara hemma? denna diskussion fortsätter nog. tyvärr. kram iallafall.
Förstår dig fullt ut!
Kommentarer som, aha var det idag och när man frågar hur ser din vecka ut så hör man; suck, ääääh jag tror jag jobbar sent... ska nog ha min son ... Då blir jag helt fröstrerad, varför har man inte koll!!! på söndag kan jag berätta exakt hur min vecka kommer att se ut i minsta detalj!!!
Men ände älska vi dem för dem har ju så många andra underbara sidor!!
Stor kram Malin
Jag har tänkt jättemycket på det här inlägget, men hann aldrig sätta mig och skriva igår. Jag vill inte tro att förmågan att se dammtussar har med könet att göra, det måste väl ha med personlighet att göra? Fast rent statistiskt kanske det är så att det är fler män som har en hög toleransnivå när det gäller smuts och oreda, det vet jag inte. Hur som helst. Jag gissar att med mer föräldraledigt för pappan ökar kollen, det är ju så lätt att släppa allt med hemmet när man jobbar heltid och en är hemma. Utmaningen sen är ju att få en bra balans när båda jobbar.
Har du läst boken "Familjens projektledare säger upp sig". Den handlar om precis det här. Fast jag har inte läst den, kanske man borde.
Det var ett kul uttryck, "kalendern inristad i pannan", det hade jag aldrig hört förut :-)
nej, självklart handlar det inte bara om kön. MEN jag träffar få pappor som är projektledare.
Skicka en kommentar