fredag 6 februari 2009

tårar skratt tårar skratt

livet är så upp och ned för mig. det har varit det ett tag nu. känner mig sliten. ester har något på g. hela dagen bara gnäll och skrik. vill bara sitta i mitt knä, vara i famnen eller amma. ellenbellen leker nöjt för sig själv. hur kan två barn med samma päron vara så olika? jag försöker att ge ester ALLT men ibland orkar jag inte. jag måste ju förbereda lunchen. måste ju ibland även ge ellen lite uppmärksamhet. och E. mitt i det kaos som varit ett drygt år nu så har jag tappat mig. jag vet att jag skrivit om det förut. men jag är borta. det är barnen barnen och barnen. hela tiden. och det är mycket mitt fel eftersom jag är SÄMST på att släppa taget. J säger till mig att ta en dag för mig själv. sova några timmar. men jag gör det inte. och nu är jag sliten. ibland svänger det fort och kanske mår jag som en prinsessa i morgon igen. men jag vet inte. varför kan jag inte släppa dem? varför vågar jag inte...vill jag inte....kan jag inte? det blir jobbigt detta inlägget eftersom jag egentligen inte vill erkänna att det är så det är. men det är så. kanske om några år att jag lärt mig och allt det där bullshitet... men jag vet inte. jag kan inte slappna av. HUR blir man bättre på det? känner stress hela tiden. till och med när jag gör en så enkel grej som att duscha. vad är det för fel på mig? shit, vad personlig min blogg är tycker många. jag vet ju några som läser regelbundet och ibland innan jag skriver (eller i den sekund jag skriver) så händer det att jag tänker att "oj, vad tycker hon när hon läser detta?"... men jag försöker förtränga den känslan för om jag tänker så för mycket så tappar liksom bloggen poängen. för mig.

nu ska jag krypa ned i soffan jämte J och så ger han mig lugnet igen.

4 kommentarer:

1+2-barnsmamma Carola sa...

Tror jag förstår ungefär hur du känner. Hur mycket man än älskar de små liven så MÅSTE man ändå bara få en paus ibland. Du får öva i små steg. Är inte så bra på det själv, men "övning ger färdighet" heter det ju.
Om du bara orkar vara utlämnande i bloggen tycker jag definitivt du ska fortsätta. En av anledningarna till att jag gillar din blogg så mycket (förutom att du är en trebarnsmor med tvillingar)är ju just att du skriver från hjärtat.
Hälsningar Carola

Anonym sa...

Men du nu MÅSTE vi ta vår dag som vi har pratat om tidigare. J och jag kanske är lediga samma dag någon vecka. Mina barn är ju på dagis ibland när jag är ledig. En promenad och en fika, vad tror du?

kram

Linda sa...

tack Carola!

och Linda. jag vill gärna gå på stan snart.

Lindas trädgårdsblogg sa...

Det är verkligen knäckande när barnen bara gnäller och man är fastlåst vid dem. Hoppas Ester är nöjdare snart igen. Det vore nog en bra idé om du gjorde små korta utflykter utan barn. Öva liksom, som Carola skriver. Bra att du kan sätta ord på dina känslor. Kram.