Inkontinens

min vän brukar tala om känslomässig inkontinens. jag tror jag har fått det. beror säkert på graviditeten och alla härliga hormoner som finns i min stora kropp. alla känslor virrar runt i huvudet och jag blir inte klok på det. vill bara gråta. och i nästa sekund skratta. och efter 4 sekunder ytterligare vill jag bara gråta igen. visst låter det bra och stabilt?

sen är det det där med min virrighet/demens. man (läs: jag) blir totalpantad av att vara gravid/på smällen/på tjocken och allt vad det heter. idag när jag skulle gå hem från jobbet fick jag stå och tänka i över en minut på om det var måndag eller tisdag idag. ingen aning. sen kom jag ju på att det var tisdag...tur det.

ringer till fk nu. min sjukskrivning har ju inte gått igenom ännu. känns lite jobbigt. som ett stressmoment som jag inte vill ha. men vem vill ha stressmoment?

ska strax gå till dagis och hämta lilltussen. blir lekplatsen idag igen för höstsolen bara skiner och skiner och skiner. såååååååååå vackert. när jag körde hem låg sjön alldeles bland och alla träd speglade sig så fint. började nästan gråta...men skyller det på min nya diagnos, läs första stycket i detta inlägg. jag har iofs diagnostisterat mig själv...men jag tror det räknas ändå.

måste vila i horisontalläge bara en kvart innan jag går.