detta ämne. barnvaktsämnet alltså. för många är det så naturligt. för mig inte. E har sovit borta ytterst få gånger sen hon föddes. och ibland har jag kanske tänkt att jag borde gjort mer saker bara för mig själv sedan jag fick henne. kanske jag borde unnat mig mer och låtit J ta fler kvällar och nätter själv? så är det säkert... och jag kommer att vara bättre denna gången. på att låta J ta dem allihopa. MEN att lämna bort dem till någon annan... jag vet inte. det känns inte rätt bara. jag har skaffat dem och jag vill vara med dem liksom. nästan alltid. jag har inte varit härifrån någon gång på kvällstid sedan de föddes men jag saknar det inte. och ibland så känns det som att "folk" vill få mig att känna att jag liksom bör sakna det. för mig känns det helt onaturligt att lämna mina barn ifrån mig. det är mycket möjligt att e&e inte kommer att ha barnvakt över natten förrän de är 3-4 år. visst, mamma (eller någon annan nära, J's mamma...) kan få komma hit och lägga dem på kvällstid eller passa dem på dagen. men att sova ifrån dem. nej. om J är här är det ok. men barnvakt...nej. jag tror att man måste gå mer på magkänsla som förälder och inte lyssna på hur alla andra gör. jag säger inte att alla andra gör fel och jag rätt. jag säger bara att alla måste lita till sin egen känsla och mer eller mindre skita i de andra. eller inte skita i dem...men kanske bry sig mindre om åsikter runt omkring. bara respekt visas. you see?
börjar känna lite samma med amningen på natten osv. för mig känns det rätt mysigt att amma dem på natten och sova jämte dem. och så länge det känns bra för mig och alla andra familjemedlemmar borde det väl vara ok... vad än bvc säger liksom.
vet inte varför dessa lite ilskna tankar dök upp just nu. men det gjorde de.
aufwiederschreiben.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej!
Vilka fina bilder på småttisarna!
Angående barnvakt precis som du skriver så får man väl välja det själv, bara man själv är nöjd med sitt val eller hur? Vi har ju barnvakt någon gång då och då men bara farmor/farfar eller mormor/morfar. I lördags hade vi lite gäster och Albin och Siri var hos mamma och pappa och det var faktiskt ganska skönt att kunna äta och prata med andra vuxna utan att bli avbrutna hela tiden. Men på ett sätt saknade vi dem. Bara man är nöjd eller hur!?
precis min poäng. mormor/morfar och farmor/farfar är ju familj och mer okej än kompisar/andra tycker jag. MEN det är kanske för att jag har så nära relation med mina päron. allas situation ser ju olika ut... vi har ju tur som har släkt nära om man säger. man måste gå på SIN EGEN känsla. kramis!
Skicka en kommentar