Saturday

J är och hämtar E på prinsesskalas. småfjunen sover sista luren och deras mamma tar ett par djupa andetag. ester var så söt när jag skulle söva henne nu. hela tiden sa hon papapapapapapapapapapaaa med stängda ögon. om jag berättar det för J sen kommer han tolka det som att hon saknade honom. jag tror mer hon hittat sitt första riktiga ljud: pa. men man vet ju aldrig.

ester kan sätta sig upp själv nu. från magliggande. men det har jag kanske skrivit förut?

idag dammsög vi här uppe. med vi menar jag J. så härligt att inte bo på en soptipp längre.

liseberg igår. ja, det var härligt. alltid underbart att vara själv med E. vi åkte slänggungan 2 ggr. modiga modiga E. fast hon är väldans försiktig av sig. helst skulle hon nog åkt bara ponnykarusellen. femtioelva gånger. det är svårt det där när man har en försiktig unge. man vill ju inte ha för mycket silkesvantar på sig...kanske finns risken då att man konserverar försiktigheten? men man vill ju inte pusha för mycket heller... det kan ju också resultera i precis tvärt emot det man vill. man måste vara lagom. låta barnet vara sig själv...men samtidigt pusha lite. som sist när E och jag var på badhuset och hon inte ville åka rutschkanan... jag tjatade lite lagom försiktigt och sen när vi väl åkt den sa E när vi kom ned: "nu vill jag bara åka 8 gånger till, mamma". jaja... barn är olika. precis som vuxna.

syrran har kommit på ett namn till katten: Alfons. fint.