Äntligen

igår flyttade vi äntligen ned våra kläder till garderoberna i nya sovrummet. rensade rejält bland mina grejor. sorterade till exempel undan alla tröjor som är för korta. inge sugen på att visa russinmagen nåt mer. ever. skänker det till loppisen som finns här i vårt lilla samhälle. det är ändå sjukt vad mycket kläder man har. vi lever i ett överflöd och 9 av 10 av våra behov är inbillade. promise. jag menar, hur många (i sverige) kan ärligt säga att de BEHÖVER nya kläder? vem kan ärligt säga att de BEHÖVER en platt-tv? vår konsumtionssamhälle är sjukt. ibland blir jag sugen på att bli mer radikal. vägra köpa nya saker till exempel. nästan vad som helst finns ju att köpa begagnat. ellen&ester till exempel...de har nästan bara ärvda/lånade prylar och det funkar ju alldeles utmärkt. det är, trots allt, dubbelt detta med ideal och ideologi. för trots det man har i sig i fråga om ideologi och ideal och idéer så finns ju ändå människans önskan att "vara som alla andra". eller iallafall nästan som alla andra. hänger ni med mig?