snart kommer min gamla bästis hit. bästis är kanske ett fånigt ord..men ändå. det är så det känns. ska bli roligt att se henne. snart flyttar hon till en annan stad (igen) och det är ju sådär... men så länge hon håller sig i sverige... hihi. då är det okej.
vänskapen är så svår, tycker jag. en vän som är så himla himla nära kan kännas så långt ifrån bara något år senare. min vän som kommer idag lärde jag känna på gymnasiet. då levde vi i princip samma liv. gick på gymnasiet, samma klass, jobbade extra på gyllene fågeln (mackedonken) varje helg.... ja, ni vet. nu däremot. jag har tre barn med allt vad det innebär och hon gör karriär och har precis blivit sambo. då krävs det mer av en. för att hålla vänskapen vid liv. vänskap, precis som kärlek, är ju inget som överlever bara av sig självt. det tror iallafall inte jag. det krävs lite av de inblandade. annars dör den. både vänskapen och kärleken.
dags att koka lunch.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar