snart dags för ett nytt år. konstigt. år 2008 kommer alltid vara lite disigt i mitt minne, tror jag.
inget bloggande igår. J var iväg på helkväll med sina vänner (spela spel och sånt). mamma, syrran och min kompis M var här en sväng. M gick sent och då somnade jag på stört.
känner mig lite tom i bollen idag. vi har haft en lugn hemmadag. E har lekt hela dagen med polaren L som bor på samma gata. de är så fina! vi har lagat lite mat. J har dammsugit lite och satt upp dörrar i bokhyllan. vad har vi gjort mer? hm, dagarna bara går.
när jag gick min sväng idag (hur många mil har jag knuffat den där vagnen nu? - borde jag inte vara i värsta bästa beach-2009-formen snart?) iallafall... så lyssnade jag på Lars Winnerbäcks sommarprat. jag ÄLSKAR ju Lasses musik. MEN. känns trist att skriva MEN... men men... han hade liksom fastnat lite kände jag. i det där svåra som jag (och några fler) upplevde under typ gymnasiet. ni vet... det där svårmodet. vemodet. Lasse har fastnat. och så kändes han lite pretto. lite som att han tog sig själv på alldeles för stort allvar. inte att han var omedveten om det eller så. men ändå. men, what the hell, jag diggar Lasse ändå. sa det till M igår. att man måste ta folk som de är. gilla läget... så länge ingen är ett svin förstås. då måste man säga till. hey, du är ett svin! men sällan är folk svin. nu ska jag lyssna på Lasse W och dricka glögg och njuta av det som återstår av detta ljuva år. året då jag födde ellen och ester. mina små älsklingar. ibland när jag tänker på att jag fått tvillingar så vågar jag inte tro det. sitter vid köksbordet och ser på dem och tänker att "herregud, fick vi två?".........
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Mmm, det började redan när de låg i magen. Vi såg på varandra, fnittrade och sa: Skall VI få TVÅ (ytterligare fnitter)? Och fortfarande tittar vi på varandra emellanåt och konstaterar hyperstolt: Vi fick två!
Det är coolt att ha fått äran att få två samtidigt! Visst känner man sig utvald! För det känns liksom som om inte vem som helst skulle klara av det! Jag får ofta kommentarer från enlingmammor som säger att de ALDRIG skulle klara av två! Då undrar jag HUR jobba är deras enda barn då??? ;)
F*n vad vi är bra ändå!!! Öser beröm över oss tvillingmorsor!
Vikkan rättar sig själv:
...HUR jobbig är deras enda barn då....skulle det ju stå! ;)
jag håller med om att vi är bra. och kanske utvalda.
men vad enlingmammorna säger ... de vet ju inte. när jag bara hade E tyckte jag verkligen att det var FULLT UPP. och nu, när jag fått två på en gång... så omvärderar jag min "kunskap". människan är fantastisk och anpassar sig efter läget.
trevlig dag!
Tänk, vi delar samma känsla när vi tittar på våra två små som kom samtidigt. Det går nog inte en dag att man tittar på dem och är tacksam. Du skrev det förut, vem tackar man?
Skicka en kommentar