måndag 2 mars 2009

Engagemang

det var några som hade lite att säga om inlägget som handlade om fördelning av "uppgifter" i hemmet. och det är skönt. att fler tänkt på det. fast det visste jag ju såklart innan. sen får jag ångest och tänker att "nej, men jag snackar väl inte skit om J, min egen man, i bloggen?". och det är inte alls så jag vill att det ska "tolkas". jobbigt detta. när människor som jag känner och bryr mig om läser.

J är den bästa mannen man kan ha. alla kategorier.

men ibland blir det diskussioner och irritation/frustration/ilska i vår relation och jag vill tro att det är sunt. jag tror inte på att tysta ned och så. upp med skiten i ljuset så blir det lättare att ta tag i det. så lever vi.

sen ligger det ju inte bara på en när arbetsfördelningen blir ojämn eller när bara en leder arbetet. nu talar jag om det som ett jobb men ni hajar vad jag menar. vissa saker måste skötas/göras och jag kallar det för arbete. det är ju bådas ansvar. mitt problem och det ansvar jag har är att jag många gånger har svårt att släppa. jag tränar mig. jag blir bättre.

idag drog vi till IKEA lite spontant. E och morfar stannade hemma och åkte och köpte lite barbie-prylar (de leker mycket ihop när mamma och pappa är här). vi fick köpt lite grejor på möbelvaruhuset (gardinstänger, tyg, ramar, lampskärmar, toaborstar...), även om det vi verkligen skulle ha var slut. trist när det är så. ellen och ester uppförde sig iallafall exemplariskt. jag höll mest ordning på barnen och så tog mamma och J alla tunga beslut. jag är sämst på inredning och stil så det överlåter jag med varm hand till andra.

i morgon ska jag till jobbet för första gången på riktigt. först möte med mina närmsta två kollegor (arbetsterapeuter) och sedan ska jag vara med och delta i gympagruppen som jag senare kommer att hålla i. ska bli så roligt. jag har packat massa grejor som jag ska ha med mig... (böcker, papper, namnskyltar, sandaler, kläder, foto på mina tre E:n, ett roligt urklipp mm).

nu: te och lite annat jox.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tycker inte alls att du klagar på din man, du får honom att framstå som en väldigt bra en. men ingen är väl perfekt, eller? Skulle man hitta en sån skulle det nog bli väldigt tråkigt.

Känner för övrigt igen mig totalt i städ-tjat etc.
Min man hade ett pedantiskt hem när vi träffades, mycket finare än mitt, så jag vet att han i alla fall har förmågan.

Linda sa...

jo, det är ju sällan förmågan man tvivlar på.