torsdag 19 mars 2009

Plus

somnade till jämte E när hon skulle somna. inge bra. jag blir på så ruggigt dåligt humör när jag vaknar efter att ha sovit typ en halvtimme. morr. måste gå och lägga mig på riktigt.

idag var en lugn hemmadag för vår del. efter att vi hämtat E på dagis var vi ute i flera timmar i solen. alla barnen lekte och hade det kul men när vi kom in och det blev kväll märktes att de var TRÖTTA. inte vana att vara ute och röja i flera timmar. småglinen åt lite dåligt idag... iallafall. just nu sover alla mina små. nybadade. så fina!

i morgon öf här på byn om inte någon blir sjuk över natten. sånt kan man aldrig veta.

gääääääääääääääsp. gäsp. trött. sängen hägrar. man blir inge vidare social av att vara mamma till tre små. fokus på barnen mellan 06 och 20 och sen orkar man ju INGENTING. tilläggas bör kanske att man inte kan räkna med att få sova ostört de där timmarna på natten. mellan 20 och 06 får man alltså rycka ut ett par gånger... även om det blir mer och mer sällan.

måste sluta skriva innan jag flummar iväg på nåt spår. kollar lite på Plus. tröttnar på hans röst. maler.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är FÖRKYLD...bläää ögat är rött och irriterat och jag känner mig skruttig. Jag har dessutom jobbat inatt och kan inte sova pga det DUMMA ögat... Vi har tagit bort ALLA frukter utom banan och nästan alla färska gönsaker bara kokta till lillstumpan. Jag kräks snart... eksemen läker ut så det är ju bra. Men mamman orkar inte, hur många gånger har jag sagt det denna våren? hur länge orkar omgivningen lyssna på mitt gnäll? varför är aldrig jag en stöttepelar för andra? hur många gånger kan man ringa och gråta i telefonen? hur ser andra människor på oss i igentligen? med medlidande eller skräck? När ska vi vara friska och glada allihop? För att säga det en gång till (med risk för att vara tjatig) jag orkar faktiskt snart inte.

hmmm, detta är ju inte min blogg men jag stal lite plats här hos dig fina Linda i ditt varma hörn av cyberspace

Linda sa...

men söta fina du! måste du verkligen jobba mitt i allt detta? du måste tänka lite på dig själv också. för om du bryter igenom liksom. DU måste ju också hålla. inte bara för alla andras skull men för DIN. och en annan sak, jag orkar höra på ditt "gnäll" precis hur mycket som helst. du stöttar ju alltid mig när det är något jag behöver älta, eller hur? en annan gång kommer det säkert vara jag som har det värre och då vet jag att du finns. minns att jag alltid har jour. bara ring. eller kom hit. eller skicka hit ungarna. KRAM!